Hur pinsamt som helst...
När jag var i Vimmerby så var det en man som jobbade där som hade nåt fel med ögonen.. Det gick inte att se vart han kollade. Någon form av skelögdhet tror jag. Alltså visste man inte vem han pratade med eftersom det inte gick att få ögonkontakt med honom.
Idag i lunchrummet så sitter vi och pratar, fyra tjejer och Peter. Av någon anledning så kommer vi in på den här mannen och när jag nämner hans namn så är det någon som reagerar och inte vet vem det är...
"Det är han med ögonen säger jag" I samma stund som jag kläcker ur mig detta så kommer jag på att tjejen som sitter mittemot mig, sommarvikarien, är dotter till den här mannen. Det är hennes pappa ju! Ohhhhh......om jag bara finge sjunka genom stolen och ner på golvet och sedan försvinna. Fy så pinsamt. Och vilket jäkla uttryck... Han med ögonen.. Jag får försöka rädda situationen och frågar vad det är för fel med hans ögon och förklarar att jag hade så svårt att få ögonkontakt med honom.
Resten av dagen har jag försökt prata så mycket som möjligt med henne (hon sitter brevid mig btw) och hoppas att hon inte kommer att hata mig eller tycka att jag är dum eller nåt. På nåt sätt så känns det så typiskt mig att säga nåt så pinsamt.
Får hoppas att hon har glömt det snart.
Dagarna på jobbet går ganska sakta nu. Längtar efter semester och hoppas att det fina vädret håller i sig.
Slutar om 55 minuter och då blir det raka vägen hem, på med bikinin, ut på innergården för lite sol. Senare ikväll blir det en powerwalk med Cissi. Skönt! Måste försöka hålla igång så mycket som möjligt.
I morgon kan det bli en sväng till Malin och Martin. Ska bli kul, det var länge sen vi träffade dem. Lite grill och vin hade suttit fint..=)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Shit va pinsamt!! hahahahaha
Ha ha ha ha ha ha... puss
Jag lider med dig, det är såååå pinsamt när man råkar ut för sånt :)
ja det var hemskt..
Skicka en kommentar