My name is Miss Bitch..

Mådde verkligen inget vidare inatt och idag när jag vaknade... Ont i halsen, förkyld, ont i huvudet och känningar i öronen.. Men det var ingen idé att stanna hemma utan det var bara till att släpa iväg till jobbet. Efter lite frukost kändes det iaf lite bättre. Då passade mensvärken på att göra besök, trevligt!

Efter jobbet tänkte vi åka en sväng till Borgholm och äta lite men sen bestämde vi att vi skulle äta nere i gäshamnen istället. Väl hemma kände jag inte för att gå ut och äta alls...känns dumt när man inte mår så bra så det blev hämtmat från Ming istället. Funkar det oxå!

Det finns ett antal saker som behöver fixas i vår lägenhet.. En kontakt som är lös och har varit det sedan vi flyttade in för mer än tre år sedan (har sagt till vaktmästaren flertalet gånger), badrumsmattan har lossnat vilket gör att det kan läcka in vatten och bli fuktskada (inte mig emot).. Hyllorna i skåpen behöver fixas.. För helt vanliga människor hade detta varit åtgärdat för länge sen men nu är det mig och Anton det gäller och då går det inte riktigt så snabbt. För tre veckor sen sa vill till vaktmästaren att han måste fixa dom här grejerna och han sa att han skulle komma. Det gick en vecka....ingen vaktmästare. Träffade honom och sa till honom igen....gick en vecka....ingen vaktmästare...träffade honom igen. Han lovar att komma i början på den här veckan. Har han varit här än??? Nej! När vi parkerar hemma efter jobbet ser vi hans lilla arbetsbil.. Perfekt! Jag stegar direkt bort mot honom och säger till Anton att jag inte tänker spela nån teater nu utan jag kommer att säga till honom. Anton mumlar något som jag inte hör.. När vi kommer fram säger han bara hej och inget mer. Inte ens då fattar han att han har glömt oss IGEN.

Jag: Du skulle vara hos oss i början på den här veckan.

Vaktmästaren: Ja och nu är den nästan slut. (vilket jävla svar..) Jag har haft så mycket att göra, jag har inte hunnit. Jag hinner inte.

Jag: Är det bättre att det blir fukt i lägenheten?

Vaktmästaren: Jag har ringt om det. ( Åh fan...han har ringt om det...)

Sen bubblar han på om hur mycket han har att göra och det verkar som att han vill att vi ska tycka synd om honom.. Det är här jag får lust att säga: "Jag skiter fullständigt i om du har mycket att göra eller inte"

Jag: Men du måste ju höra av dig. Vi väntar ju på att du ska komma. Du måste ju kunna kommunicera med oss.

Vaktmästaren: I morgon kan jag fixa skåpen. (ska bli intressant och se vad som har hänt när man kommer hem från jobbet) Och nästa vecka är jag i Kalmar så då kan jag prata med han som ska fixa i badrummet. (hade han inte redan gjort det??)

Anton tyckte att det var bra att jag var med, eftersom jag är lite bitchig kan jag säga ifrån sa han. Är det en komplimang eller...??

En av våra grannar stod bakom vaktmästaren och flinade när jag läxade upp honom. Han verkar inte vara så poppis hos dem heller. Och nej, jag läxade inte upp honom. Sa bara till honom som vilken människa som helst hade gjort.

Och förresten så är jag ingen Bitch. Jag är en snäll tjej. Trampar du mig på tårna däremot eller går bakom min rygg och gör något respektlöst då ska du nog passa dig. Finns saker jag inte förlåter i första taget och hämnden kan dröja...men den kommer. Det är tur man får välja sina vänner själv för jag är helnöjd med mina. Puss på er. Ni vet vilka ni är.

Nu måste jag springa till Tempo och köpa glass. Ska väl vara bra för halsen?